Brustet Hjärta Och Svidande Tårar
Min, Johannas och Abbes oerhört vackra dikt vi skrev på kommunikationen.
Han fick mig att känna som om jag var den enda.
Hans kärleksfulla ord i mina tankar, dom bara bankar och bankar.
Tårarna bränner bakom mina tunga ögonlock jag känner.
Lämnad ensam i en kall och hård värld, vad gjorde jag för fel, var jag inte värd?
Mitt hjärta det brister för dig jag mister.
Alla minnen med dig , kommer aldrig att lämna mig.
Efter regn kommer solsken men nu känns allt som en dimma och jag känner hur regent börjar rinna.
Nerför min kind som du en gång så ömt berört, nu är allt förstört.
Tack för dessa tider men nu mitt hjärta svider.
Farväl min älskade ros , för nu drar jag min kos!
Kommentarer
Trackback